When they come

Ingen utgång för mig idag. Var hos doktorn igen och det var samma som innan, vätska bakom trumhinnorna. Sjukt jobbigt, jag hör nästan ingenting. Känner mig lite döv. Så jag antar att det inte blir bättre av att gå ut. Fast jag är ju lite sugen ändå... fast ändå inte? Det känns som att jag försöker övertala mig själv att jag vill gå ut fast egentligen när jag tänker efter så är det typ det sista jag vill göra. Innan var allting helt annorlunda, då kunde jag gå och längta efter dessa kära onsdagar, men nu så är jag så trött på allting. Ser inte alls fram emot att träffa människor, dock är det ju samma människor varje gång så det kan ju vara en förklaring. Nä, jag vet inte vad det är med mig.