Pink flowers

I saw sparks

Det verkar som om vi har ingen som helst kontroll över våra hjärtan, över våra känslor. Hjärtat kan få en att komma ur balans, precis som panik. Och panik kan få hjärtat att sluta slå. Jag vill vara stadig. Jag vill vara regelbunden. Jag vill vara ny. Jag vill gripas av panik, jag vill komma ur balans. Var har jag hamnat?

Falling or flying

Beundran av vad det innebär att vara människa.

Nu var det ett tag sedan, men har haft så mycket annat att tänka på. Så fruktansvärt mycket i skolan att göra. Var tog motivationen vägen? 

Helgen har varit en riktig upplevelse, både bra och dåligt. I fredags så hade Sofia & Axel sin 18-års middag, var mycket trevligt folk och blev en riktigt lyckad middag. Haha hetsen var på topp. Mina favorit tvillingar fyllde ju 18 efter klockan tolv, då de bestämde att vi skulle till Park Lane. Lilla jag tappade bort mina kära vänner, så där började mitt mission att leta efter dem utan en mobil för den hade Martina råkat få med sig hem. Tillslut fick jag låna någons mobil och fick äntligen uppgifterna att de redan befann sig på Park Lane. Men på något vänster lyckas jag ta mig in och är glad som en lärka. Sedan på lördagen var jag extremt bakfull efter fredagens äventyr så mina planer var på att ligga hemma och dregla framför TVn. Nänä, det blev inte av. Jag, Poohl & Johanna drog till Barsidan och träffade lite människor. Var en väldigt trevlig men lugn kväll. Än så länge inte så mycket ångest, utan den kom på söndagen. Och då var det ångest från fredagen OCH lördagen. Ingen roligt dag, men jag överlevde...tack och lov.

Tillbaka till verkligheten = Samhällskunskap. 

Parachutes

Oh no, whats this? A spider web, and I'm caught in the middle. So I turned to run, the thought of all the stupid things I've done.

Började med en vanlig skoldag med våra lite smått skumma lärare, haha. Men det är bara att leva med det, man får i alla fall sig ett gott skratt då och då. Kom hem, åt min mat och sen sov jag ganska gott efter det. Sov inte så mycket i natt så det måste vara förklaringen. 

Jag längtar tillbaka till Åre (och bäverskogen), det var en av de bästa resorna, speciellt när det blev så spontant. Men nu har man ju sommaren framför sig och v.29! Jag vill bara börja jobba så fort som möjligt så jag kan spara ihop pengar. Men nu måste jag fortsätta plugga, eller haha vem försöker jag lura, det kommer aldrig bli av men lite motivation hade inte varit fel.

Du gör mig en aning förvirrad, kommer vi någonsin släppa taget?

Bodycrash

Nu sitter jag här framför min dator när jag egentligen skulle ha varit hos sjukgymnasten klockan 10.30, sedan gymnastiklektionen klockan 12. Men istället så försover jag mig och missar alltihop, jag är grym ibland! Men allt är inte så dåligt, nu har jag ju bara en lektion som jag behöver gå på.

ÅNGEST, har inte börjat på min debattartikel som ska vara inne... idag?! Jaja, nog tjatat från mig.

LMFAO - YES

There's air made of bricks

Jag har alltid varit skeptisk mot bloggar, men nu sitter jag här ändå. Varför? Ingen aning faktiskt, men man behöver ju inte ha svar på allt här i livet. Men det är väl ganska typiskt 2000 talet, dela med dig av ditt privata liv så mycket du kan. Som att folk skulle vara intresserade av när jag käkar min middag eller när jag kommer hem från skolan? Nä, tror knappast det, och jag tror knappast att någon annan än lilla jag kommer läsa detta. FREAK!

Men det är inte riktigt det jag vill uppnå, jag vill... ja, vad vill jag egentligen? Med Coldplays låt "Trouble" spelandes med högsta volym i mina öron så pågår en snabb sortering av tankar i min hjärna, jag delar på dem, tänker på dem, går igenom dem bit för bit. Jag har kommit fram till att jag vill uppnå lycka. En sorts lycka som jag inte har upplevt på ett tag, den där lyckan som gör att du känner dig oförstörbar och ökänd. Lyckan som får dig att känna dig speciell, jag vill vara någons andetag. Eller, jag vill vara dina andetag. Men det är försent, det är förbjudet. Det kanske till och med inte finns längre, för nu har jag lovat mig själv... och alla andra för den delen att aldrig mer. Men jag ska aldrig tänka på vad som pågår runt dig, jag lär mig att hata dig, man måste skydda sin själ innan den har försvunnit för långt in i skiten. Innan det är försent. Människor varnade mig, jag vet, men jag var fortfarande fast besluten av att hålla kvar. Någon gång måste jag rädda mig själv, utan dig så har jag ju allt. Fast det kanske inte är allt jag egentligen vill ha. Trots detta så vet jag ju, jag vet att jag har gjort allt, jag försökte få ut allt när det inte fanns någonting kvar. You melted my heart to stone.